smallshine

Precis innan jag skulle släcka lampan så burrade det till på nattursbordet. Mobilen visade ett mess från Jennie, som skrev att jag imorgon kunde få sova ut, och droppa in vid tio. Ett leende sped sig snabbt in my face, och datorn åkte på istället. Nu ligger jag här och funderar över onödiga frågor, så som hur klädhögen på stolen kunde bli så stor, var mitt läppsyl är, och hur jag kommer se ut som gammal. Kanske blir jag en söt liten gumma med kakor och godis i varje vrå, eller kanske en rockmormor med rosa hår , nitjacka och piercingar...? Det återstår att se.

Efter praktiken så drog jag in till stan och träffade Emelie. Vi shoppade lite julklappar, tog en fika och hade det riktigt mysigt. Dock kände jag att jag skämde ut mig, as usuall, inne på NK och en expedit slog in mina klappar värsta fult, och jag fick ragga nytt omslagspapper för att själv slå in det hemma. Jag drog en vitis och sa av någon anledning att jag inte fått papper, men då hon ville titta på vad jag köpt fick jag säga sanningen att det helt en kelt var en väldigt ful inslagning. Eftersom jag inte sagt sanningen från början kände jag att hon  inte litade på mig till etthundra, men tillslut fick jag mitt papper, och ungefär en decimters snöre (snål? - Oh ja!). Eftersom jag vet att personerna som ska få dessa saker läser detta kan jag inte skriva vad det är och därför blir historian lite flummig, men den kan lära oss något; ljug aldrig det förstör bara för dig själv.





Tycker om dig så mycket Emelie, tack för en toppen dag!
J.Johnsson