Varför?

Hur kunde detta hända?
Hur kunde det få ske?
Hur ska vår glädje återvända, hur ska vi orka med?
Min Gud jag ber dig, visa mig varför.



Ibland går det för snabbt. Vi tar för givet att de som står oss nära alltid kommer att finnas där. Jag satt i bilen på väg hem från jobbet när jag fick höra att du lämnat oss. Endast 60 år fyllda, fullt frisk, livig och glad. Frågorna väller fram likt tårarna, och självklart är den stora frågan varför. Varför är det just du som drabbas? Tyvärr kände jag dig inte så bra, inte lika väl som min familj, men en sak vet jag och det är att du hade hjärtat på rätta stället. Var gång man såg dig strålade du likt solen själv. Du hade en konst att smitta av din gjädje till andra människor, och det är så jag också kommer att minnas dig, med ett leende på läpparna.

Du är saknad.
J.Johnsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0