Faller

Det slår mig som ett hårt slag mot huvudet. Jag förstår inte att det gör ont, inte för än jag tänkt efter och känner att det smärtar. Jag faller, rakt ner i den hårda asfalten. Människor går förbi och jag ropar men ingen hör. Ingen vill höra. Jag ser mig runt omkring, ser människa för människa falla, men ingen som hjälper dem upp. Hon är så upptagen med sig själv att hon glömmer människorna omkring, som skriker på hjälp.
Ta av dig bindeln och se in i sanningens öga, det är inte alltid lika vacker som det ser ut.

J.Johnsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0