smallshine

När jag minst anar det kommer tanken som ett hårt slag emot huvudet. Jag vill verkligen inte tänka på det mer, allt annat är ju så bra nu. Ändå äter det upp mig innefrån, och ikväll gör det riktigt ont. Du är inte den du än gång var, och det är kanske det som gör situationen så jobbig? Jag skulle inte kunna prata med dig, jag känner dig ju knappt. Något av det som snurrar mest i mitt huvud är hur du tänker och resonerar. Du måste väl märka och se vad vi andra ser, eller är du förblindad av ditt eget ego?
Kanske är allt detta något jag helt enkelt får lära mig att leva med. Jag har ju gjort allt jag kan, bollen ligger hos dig nu.

J.Johnsson