Filmen som kidnappade och mördade mitt hjärta.

Känner mig som ett himla schizobarn. Vaknade med något som liknade ett leende på läpparna, hade en underbar dag med Johanna, och fick för mig att hyra en film. Det blev Rent. Filmen jag älskar. Filmen jag hatar. Den är väl för stark för mig, jag vet inte. Men jag kan inte sluta gråta. Inte ens nu när den är slut för många minuter sedan. De kom på mig. Kom in, stirrade på mig, stirrade på filmen och suckade. Jag blev ännu mer ledsen. Låt mig vara. Låt mig gråta. Låt mig bli ett med smärtan filmen framkallar. Tyvärr grävde den sig för djupt, och nu vill jag bara gå och lägga mig, och gråta bort en vecka eller en månad tills jag hamnar i Afrika. När jag sedan kommer bo hos mormor kommer jag att hyra den igen, och igen, och igen. Eller kanske köpa den, och hjärntvätta mig med den var och varannan dag. Det är en film man ska se i ett ensamt hus. Och huset var ensamt när jag började se den, men fullt när den stängdes av.

Låtarna som grep hårdast om mitt hjärta?

* http://www.youtube.com/watch?v=IrE7mh7Emj4&feature=related
* http://www.youtube.com/watch?v=x8iTeDl_Wug

J.Johnsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0