Kidnappad.

Och poesin har kidnappat mitt hjärta ännu en gång. Texter ramlar ut på pappret, mestadels osammanhängande och röriga. Innan kidnappningen jagades jag av världen ännu en gång, den påminde mig om mörkret existens. Det gjorde ont och jag letade fram min bibel, och vi sprang till pianot. Det är det enda som kan rädda mig, det enda som lugnar mig. Musiken. Inte många sånger har jag lyckats få med mig från Fiskebäck, men en av dom är jag glad kom med; "sätt våra hjärtan i brand". Texten är äkta. Levande. Sann.

"Du kommer med frid, i en orolig tid. När det verkar som om allt annat faller är du där."

Jag önskar du var här och kunde sjunga och spela tillsammans med mig. Jag tröstar mig med lukten från mitt nattlinne, som luktar som ditt hem. Som luktar kärlek.

J.Johnsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0