En helg med kärleken i centrum.





En helg proppfull av en enda sak: kärlek. Och här är ett smakprov.
J.Johnsson



Och om det inte är hjärtat vi litar på, vad ska vi då lita på?

många gånger är det just i drömmen jag jagas, men inte i natt. i drömmarnas värld blir det så starkt. vi stod på ett berg. i ett okänt land, pappa och jag. vi såg ut över det vackra som låg framför oss, njöt av stunden. och så kom det en stor våg långt där nere på stranden. vi såg ner och vi förundrades över vad naturen kan göra, och vände sedan blicken rakt fram igen. det kom ännu en våg, stor och med sådan kraft. den kom en bra bit upp på berget och vi ruggade till båda två. vi såg på varandra, vände sedan blicken framåt igen. då såg vi den, en enorm våg som vi båda visste skulle nå oss. jag såg på pappa. såg pappa rädd. munnen sade till honom, "det finns bara en sak vi kan göra. vi ber." vi stod där och bad, pappa och jag, och när jag sedan öppnade ögonen igen var den borta. vågen slukade oss inte, och rädslan var borta. likt sången besegrade våldtäktsmannen i min dröm för något år sedan, besegrade bönen döden. trots att det bara är en dröm, vet jag att där finns en Gud som ligger bakom. en Gud som som vill hjälpa. han har en utsträckt hand åt dig och bara väntar på att du ska sträcka din så han kan hjälpa dig upp. du må tro att jag fått det hela om bakfoten, detta med Gud, men vad ska jag med den fakta som motsäger detta till, när mitt hjärta säger något annat? och om det inte är hjärtat vi litar på, vad ska vi då lita på? jag må vara galen i dina ögon, och jag förstår att det ser ut som galenskap. innan den första kyssen hade du ingen aning om hur det skulle vara. visst hade du sett andra kyssas, men du visste inte själv hur det skulle kännas eller smaka. inte förän den första kyssen kom. då förstod du. detsamma är det med Gud, du måste smaka för att se, för att förstå. och jag lovar dig, när du fått en bit av Gud, då vill du bara ha mer.

J.Johnsson

Slappis dag.



Och jag blir varm i hjärtat när jag tänker på den kvällen. Ljuva sommar, du är saknad.
Har hamnat hemma i Fiskebäck, och då både jag och mamma kände oss lite vissna hamnade vi på soffan med snyftar filmer rullande dagen lång. Inte alls min melodi egentligen, att låta dagen passera utan att göra något vidare vettigt, men jag antar att man får unna sig sådant också, speciellt när man inte mår helt hundra.
De flesta dagarna går bra, men just ikväll hade det varit skönt att ha dina händer om mig och fått tröstande kyssar i pannan.

J.Johnsson

Toppar och dalar.

småsvimmat all day long. urk.

gosig mormor. glad mun.

brända popcorn. urk.

färja som vände tillbaka. glad mun.

attackerande vovve. urk.

halv åtta hos mig. glad mun.

Mmm, livet har sina toppar och dalar. Värst? Popcornen. Bäst? Mormor.

J.Johnsson

Jag dog, faktiskt.



Han var så bra så jag dog. Flera gånger om, faktiskt. Brolle alltså. Det kommer jag leva länge på. Nu; konstig musik, dans med huvudet som släppt sin hjärnvärk, kiwifrukost och alldeles för tidig anländning till jobbet. När jag blir stor ska jag räcka ut tungan åt västtrafik. Puff.

J.Johnsson

morr.

Usch vad grinig jag bli när jag skrivit ett långt och fint inlägg, och så kommer jag åt en liten knapp som gör att allt försvinner. Morr. Jag får nog gå och trösta mig med några fler bullar, mmm.

J.Johnsson

Känner mig fluffig.

Jag känner mig som en muffin. Fluffig. Ikväll har jag gjort massa tråkigheter, städat kattlåda, grejat med post och gjort andra vuxengrejer. Klapp på huvudet - tack. Niclas svamlar om hemligheter, och jag vet inte om jag ska bli nervös eller tänka att han troligtvis lurar mig ännu en gång den lille lurigfaxen. Jag har tagit ett steg närmare framtiden, och tror jag svalde en sten i samma ögonblick. Jag vet vad jag vill. Imorgon är jag ledig. Extremt skönt.

J.Johnsson

Och onormaliteten gör oss lika.



De är inte riktigt som de ska. Men vem är det? Jag älskar dom, de är några av mina bästa vänner.

J.Johnsson

Livets stig.

Verkligen dags för en förändring här. Tanken? Livets stig jag vandrar fram på vill jag ska vara fyllda av två saker: kärlek och glädje. Det spelar ingen roll om jag står med tomma händer, så länge jag får ge kärlek och ta emot kärlek, så länge jag får glädja människor, och de får glädja mig. Och hur jag tänker lyckas? Genom de små handlingarna och med den stora kärleken, min Gud, vid min sida. "Guide me through this life."

J.Johnsson

dagstankarna är även smittade.

någon har stulit min inspiration. någon har stulit mina tankar. är livrädd för att världen ska bli grå. är livrädd att jag berättade för mycket. jag ska inte smaka så här. det är inte jag. simon har funnit en underbar malin, som skickade de ord jag behövde i äckligt rätt stund. de sköt mig i hjärtat. jag grät mig till sömns. första gången på jag vet inte hur länge. och så ramlar det över mig igen. det är inte jag. får jag lov att börja om?

J.Johnsson

Kom hit och mys med mig.

Vill inte stiga ur sängen idag. Det är så varmt och mysigt här. Men problemet finns att så fort ögonen slås upp flyger tanken "frukooost" genom huvudet. Kom hit och gör frukost till mig. Kom hit och mys med mig. Kryp ner i mitt fluffiga täcke. Vi kan ligga här hela dagen, äta lång frukost, prata hemlisar och fnittra som barn igen. Ljuva barndom.
Tyvärr får det bli en annan dag. Nu - jobb.

J.Johnsson

ostostostostostostostost.



What can I say, I like cheese.
J.Johnsson

dumma drömmar.

För första gången i mitt liv är jag rädd för att somna. Jag är rädd att samma dröm från igår ska invadera mitt huvud igen. Aldrig har en dröm bitit så hårt. Aldrig har en dröm följt med i mina tankar så länge. Inte har jag heller någon att prata om den med. N svarade att jag drömmer konstigt, utan att ens hört dess handling, och A började prata om någon grind. Allt jag ville ha var en kram, en famn att gråta ut i. Usch, usch, usch.

Imorgon ska jag få nytt hår. Jennifer gillar.
J.Johnsson

Kidnappad.

Och poesin har kidnappat mitt hjärta ännu en gång. Texter ramlar ut på pappret, mestadels osammanhängande och röriga. Innan kidnappningen jagades jag av världen ännu en gång, den påminde mig om mörkret existens. Det gjorde ont och jag letade fram min bibel, och vi sprang till pianot. Det är det enda som kan rädda mig, det enda som lugnar mig. Musiken. Inte många sånger har jag lyckats få med mig från Fiskebäck, men en av dom är jag glad kom med; "sätt våra hjärtan i brand". Texten är äkta. Levande. Sann.

"Du kommer med frid, i en orolig tid. När det verkar som om allt annat faller är du där."

Jag önskar du var här och kunde sjunga och spela tillsammans med mig. Jag tröstar mig med lukten från mitt nattlinne, som luktar som ditt hem. Som luktar kärlek.

J.Johnsson

RSS 2.0