Tysnaden.

Tystnad. Inte något ljud fyller rummet, inte något ljud förutom tystnaden.
Jag sprang så fort jag kunde för att komma ifrån dig, men du kom ständigt ikapp mig. Jag skrek åt dig att låta mig vara, men du fortsatte förfölja mig. Inte förän jag kom till rummet blev det tyst. Du försvann och jag blev lugn igen. Det vita, tysta rummet var lugn. Men hur lugn, och bra jag än mådde där inne, visste jag att jag snart måste ut igen, och då kommer du att jaga mig igen. Tills jag åter möter tystnaden, där kan du inte nå mig. Lyssna till tystnaden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0