smallshine

Jag har ingen aning varför jag är så pigg, klockan är ändå halv fyra jennifer...

Dagen har ägnats åt städning, tänkande, skrivning och degheter. Dagens bästa var helt klart ensamhetsstunden uppe på Rösa. Trots att det var svinkallt och min rumpa ganska snart domnade bort, så var det helt underbart. Där är platsen jag finner ro, platsen där tankarna kan få flöda fritt. Med Håkan högt sjungandes i öronen och blicken ner i mina papper hörde jag inte flickan som kom. Berget är ganska stort, ändå hade hon satt sig knappt en meter från mig. Lite halvt diskret försökte hon snegla på krumelurerna jag kladdat på mitt papper, men jag såg i ögonvrån på hennes uttryck att hon inte förstod något. Sedan gick hon bara, utan att säga ett ord. Härligt, men knepigt.
Då klockan passerat halv åtta började folk droppa in hem till min lya, och det blev tacopaj och trevligt kackel. Sedan fördes vi till Bockaberg, och innan vi anlände hem igen blev det ett donken besök. Muums.
Imorgon blir det Scrubs maraton med Tomas, det kommer bli äkta värt kan jag lova.

J.Johnsson