smallshine

Var sen som vanligt, och sprang för allt vad jag hade till bussen som vanligt. Blödde på knogarna som är torrast av allt på kroppen min. Stod och såg på medan dagen flöt förbi mig. Men mitt i allt det gråa lös dagen plötsligt upp. Hans mormor, morfar och morfars syster kom och hälsade på. Dom är så söta så munnen inte finner ord att beskriva det med. Orden som kom från morfadern kommer länge värma mitt hjärta.
Tror att jag har vuxentänder på gång, visdomständer. Har hört att smärtan som väntar inte är att leka med så därför antar jag att värken jag har nu bara är början. Usch.

J.Johnsson