Buss.

Tjejen som drunknade i boken av dikter. Mannen med mackan som aldrig tog slut. Barnet utan miner med den tomma blicken. Gubben med skägget som bara tittade ut. Vi satt där så många men ingen såg varandra. Vi satt där i tystnad och ingen sa ett ord. Jag undrar vad som fanns i tankebubblan hos de andra. Men att prata med någon av dom skulle ha varit det samma som att begå mord.

Jag älskar att åka buss. Faktiskt. Men jag behöver ny musik i mina öron innan de trillar av.
J.Johnsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0