smallshine

Det var längesedan jag var så här trött, och ändå är jag fortfarande vaken. Jag vet ärligt talat inte vad jag sysslar med.
Från jobbet kom jag hem runt sju, och trots att kroppen skrek efter vila blev det matlagning till mig och pappsen, samtidigt som det städades, vilket ledde till lite bränd mat och en grinig far. Men väl med maten i magen kom leendet på plats igen, och det blev en kort diskussion om kräftsäsongen innan jag tog mig ett dopp i badet. Efter att ha slängt på mig mjukisbrallornabar det av hem till mormor, och det var väl först då jag kunde tillåta mig själv att bli avslappnad på riktigt. Jag hann inte mer än att kommma innanför hennes dörr så kom hon ner för trappan, kramade om mig, lade händerna varsamt om mina kinder, såg mig i ögonen och sade; "Du är trött. Kom.", och så förde hon mig in till tv rummet. Hon bad mig lägga mig på sängen, rättade till några kuddar om mig, och började massera mig, uppifrån och ner, och satt tillsist med mina fötter i sina händer mycket omsorgsfullt. Jag sa inte ett ord. Jag blev rörd rakt igenom. Hon lade filten om mig, smekte mig över kinden och bad mig försöka sova lite, och hon hann inte mer än lämna rummet förän de första tårarna kom. Det är vad äkta kärlek är för mig.

J.Johnsson