smallshine

Det var så vackert att jag trodde mitt hjärta skulle brista i tusen bitar. De var gamla, kanske åttio närmare nittio år, och såg fortfarande nykära ut. Han ledde sin fru fram på gatan, med handen i hennes. Hon hade blicken framåt, men hans ögon vilade på henne med den kärleken i blicken man bara ser i filmer. Jag log för mig själv och önskade, vände på klacken och gick. Några regndroppar föll från skyn och jag vände ansiktet mot den gråa himlen. Dropparna föll på min kind och tiden stod stilla för en stund. Men så påmindes jag om verkligheten, drog en djup suck och försvann in i intet igen. Men någonstans där i mörkret visste jag att en låga hade tänts. En låga i hopp om kärleken.

J.Johnsson