Hormonsbarn.

Du är det konstigaste jag någonsin stött på. Troligtvis därför jag finner dig så intressant. Jag ramlar på samma ord gång på gång, så därför vet jag ju, ändå har jag inget tålamod. Inget tålamod alls.
För tillfället skrattar jag bara åt allt, snart vet jag att jag kommer gråta åt allt. Jag känner mina hormoner allt för väl, och de är inte så roliga som man kan tro.

Dagen har varit så underbart lugn och skön, äkta slappisdag. Fler sådana åt folket, ja tack! När jag väl hade ryckt upp mig tog jag mig bort till mormor och morfar och var där några timmar, sedan bar det av hem till Marcus för film, tårar och mys. Hade en väldigt go kväll, och blev förälskad i hans lägenhet - jäääättefin! Så hur kan jag då sammanfatta denna söndag? Awesome!

J.Johnsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0