Olikheten gör oss lika.

Vill, vill inte. Ska, ska inte. Borde, borde inte.
Vi är så lika, men samtidigt så olika. Och kanske är det just det som gör oss lika; olikheten.
Huset står tomt idag, och jag har för en gång skull inte på någon musik utan sitter och lyssnar till tystnaden och till surrandet från datorn. Ganska skönt faktiskt. Känner starkt för att gå och lägga mig redan nu, är av någon märklig anledning jättetrött.

"Jennifer, du är seriöst den djupaste människan jag känner."
Och det är sådana komentarer som får mitt hjärta att le.

J.Johnsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0