Pappas flicka.
Det går egentligen inte att jämföra med någon annan relation jag har. Det behövs liksom inga ord. Jag kryper upp i hans famn lägger huvudet mot hans axel, och blir klappad över kinden. Det är en av de få platser jag känner mig helt trygg. Jag blir aldrig vuxen i hans famn, aldrig gammal nog. Där är jag för alltid ett barn. Hans barn. Hans dotter.
J.Johnsson
Kommentarer
Trackback
