Jag dog, faktiskt.



Han var så bra så jag dog. Flera gånger om, faktiskt. Brolle alltså. Det kommer jag leva länge på. Nu; konstig musik, dans med huvudet som släppt sin hjärnvärk, kiwifrukost och alldeles för tidig anländning till jobbet. När jag blir stor ska jag räcka ut tungan åt västtrafik. Puff.

J.Johnsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0