Känner mig fluffig.

Jag känner mig som en muffin. Fluffig. Ikväll har jag gjort massa tråkigheter, städat kattlåda, grejat med post och gjort andra vuxengrejer. Klapp på huvudet - tack. Niclas svamlar om hemligheter, och jag vet inte om jag ska bli nervös eller tänka att han troligtvis lurar mig ännu en gång den lille lurigfaxen. Jag har tagit ett steg närmare framtiden, och tror jag svalde en sten i samma ögonblick. Jag vet vad jag vill. Imorgon är jag ledig. Extremt skönt.

J.Johnsson

Och onormaliteten gör oss lika.



De är inte riktigt som de ska. Men vem är det? Jag älskar dom, de är några av mina bästa vänner.

J.Johnsson

Livets stig.

Verkligen dags för en förändring här. Tanken? Livets stig jag vandrar fram på vill jag ska vara fyllda av två saker: kärlek och glädje. Det spelar ingen roll om jag står med tomma händer, så länge jag får ge kärlek och ta emot kärlek, så länge jag får glädja människor, och de får glädja mig. Och hur jag tänker lyckas? Genom de små handlingarna och med den stora kärleken, min Gud, vid min sida. "Guide me through this life."

J.Johnsson

dagstankarna är även smittade.

någon har stulit min inspiration. någon har stulit mina tankar. är livrädd för att världen ska bli grå. är livrädd att jag berättade för mycket. jag ska inte smaka så här. det är inte jag. simon har funnit en underbar malin, som skickade de ord jag behövde i äckligt rätt stund. de sköt mig i hjärtat. jag grät mig till sömns. första gången på jag vet inte hur länge. och så ramlar det över mig igen. det är inte jag. får jag lov att börja om?

J.Johnsson

Kom hit och mys med mig.

Vill inte stiga ur sängen idag. Det är så varmt och mysigt här. Men problemet finns att så fort ögonen slås upp flyger tanken "frukooost" genom huvudet. Kom hit och gör frukost till mig. Kom hit och mys med mig. Kryp ner i mitt fluffiga täcke. Vi kan ligga här hela dagen, äta lång frukost, prata hemlisar och fnittra som barn igen. Ljuva barndom.
Tyvärr får det bli en annan dag. Nu - jobb.

J.Johnsson

ostostostostostostostost.



What can I say, I like cheese.
J.Johnsson

dumma drömmar.

För första gången i mitt liv är jag rädd för att somna. Jag är rädd att samma dröm från igår ska invadera mitt huvud igen. Aldrig har en dröm bitit så hårt. Aldrig har en dröm följt med i mina tankar så länge. Inte har jag heller någon att prata om den med. N svarade att jag drömmer konstigt, utan att ens hört dess handling, och A började prata om någon grind. Allt jag ville ha var en kram, en famn att gråta ut i. Usch, usch, usch.

Imorgon ska jag få nytt hår. Jennifer gillar.
J.Johnsson

Kidnappad.

Och poesin har kidnappat mitt hjärta ännu en gång. Texter ramlar ut på pappret, mestadels osammanhängande och röriga. Innan kidnappningen jagades jag av världen ännu en gång, den påminde mig om mörkret existens. Det gjorde ont och jag letade fram min bibel, och vi sprang till pianot. Det är det enda som kan rädda mig, det enda som lugnar mig. Musiken. Inte många sånger har jag lyckats få med mig från Fiskebäck, men en av dom är jag glad kom med; "sätt våra hjärtan i brand". Texten är äkta. Levande. Sann.

"Du kommer med frid, i en orolig tid. När det verkar som om allt annat faller är du där."

Jag önskar du var här och kunde sjunga och spela tillsammans med mig. Jag tröstar mig med lukten från mitt nattlinne, som luktar som ditt hem. Som luktar kärlek.

J.Johnsson

Underbar.

Åh jag har så mycket som snurrar i mitt huvud. Så mycket som vill ut. Så mycket som inte borde komma ut. Inte här. Smaken av helgen som varit har underbar. Kärlek har regnat över mig i mängder, både från vänner, gubben min och Herren. Jag har svårt att beskriva den känsla som finns i min kropp, i mitt hjärta, i min själ. Hjärnan och jag ska försöka reda ut denna enorma hårbollsbubbla av kärlek när jag nu ska sova. Hårbollsbubbla, hmm. Ja varför inte?

J.Johnsson

Fredag.

Misstänker att jag suttit här för länge. På min hårda soffa utan dyna. Har börjat tappa kurvor, underbart, och mer ska det bli. Jobbigt bara att kroppen attackerar ansiktet och övre delen av kroppen först, när det är nedre delen som ska bort. Packade klart för helgen hos N igår, ändå känns det som mycket jag ska hinna med denna fredag. Den evigt stressade Jennifer.



Vissa dagar saknar man mer än andra. När jag köpt mig en fin kamera ska jag ta spårvagnen in till Haga och ta bilder på allt ochn ingenting.
J.Johnsson

Tankar och bad.

Fryser av kylan som fyller mitt hem.
Njuter av kärleken som fyller mitt liv.
Glädjs över vännerna som skapat mig, den jag är.
Förundras över Din storhet, Din vilja, Din plan.
Önskar att jag förstod mer av detta liv än jag gör.

Lyssna. Lev.
http://www.youtube.com/watch?v=lY1zzFr5gTw

Vi tar ett bad, min skrivbok och jag.
J.Johnsson

Ett ljus lyser i vintermörkret.

Var sen som vanligt, och sprang för allt vad jag hade till bussen som vanligt. Blödde på knogarna som är torrast av allt på kroppen min. Stod och såg på medan dagen flöt förbi mig. Men mitt i allt det gråa lös dagen plötsligt upp. Hans mormor, morfar och morfars syster kom och hälsade på. Dom är så söta så munnen inte finner ord att beskriva det med. Orden som kom från morfadern kommer länge värma mitt hjärta.
Tror att jag har vuxentänder på gång, visdomständer. Har hört att smärtan som väntar inte är att leka med så därför antar jag att värken jag har nu bara är början. Usch.

J.Johnsson

Pussdagen.



Imorgon ska jag äntligen få pussa på dig. Jag saknar dig, kärleken.
J.Johnsson

Galenskaps dans

Struntar i den enorma huvudvärk som drabbat min hjärna, och dansar istället runt som en galning till Krunegård i mina nya kläder. Typ lite rockglamor stil på dom. Kjolen, linnet och västen. Likelikelike!

J.Johnsson

Dåliga ovanor, kvinnlighet och spårvagnar.

Har fått en dålig ovana och idé om att maten smakar godare om man äter den med öppen mun. Så som nu, när jag äter min äggmacka är det supergott att smacka upp maten mot gomen och avge sådana där ljud som antas komma i samband mat att äta med öppen mun. Eller så är det bara hjärnan som lurar mig. Det brukar den göra. Hade mamma sett mig nu hade man nog fått sig ännu en lång utläggning om hur okvinnlig man är. Att man tuggar med öppen mun och rapar ibland gör väl inte människan mindre kvinnlig? Snarare mer mänsklig i sådana fall.
Jag har verkligen saknat det här med att åka buss. Vet inte varför jag älskar det så mycket? Men det kan i och för sig inte att jämföras med spårvagn. Åh älskade spårvagn. Tog mig en runda i lördags med Håkan i hörlurarna. Börjar gissa på att jag spelar för högt när killen bredvid utan musik börjar hålla takten.

J.Johnsson

Fly med mig.

Och jag blev klar. Med sången alltså. Lättare att skriva på natten faktiskt, inspriationen flödade även om halva jag sov.
Huden på min kropp börjar trilla av och det spelar ingen roll hur mycket tjockiskräm jag smetar in den i. Den är inte byggd för detta klimatet. Ta mig till värme, ta mig till sol, fly med mig långt, långt här ifrån.

J.Johnsson

Och om nätterna är det tankarna som regerar.

Vad som är det värsta med att älska någon? Minsta lilla gör så ont. Minsta lilla gör mig illamående av oro. Prata med mig.

Jag tänker skriva en sång. Jag tänker skriva tills den är klar. Den ska bli klar i natt.

J.Johnsson

Fröken Cleve



Saknar min Olivia som numera befinner sig i Rumänien. Inte förän april får jag träffa dig igen. Ont.
J.Johnsson

Du kan hugga av mig båda benen, slita av mig armar och hud. Mitt hjärta kommer ändå finnas kvar.

Lite svårt att skriva när en misse gnuggar sig mot händerna mina och vill att jag gosar med honom. Så ursäkta eventuella stavfel. För tillfället har frukosten precis hamnat i magen min, kaffet börjar bli kallt och jag tror att jag ska placera mig vid pianot en stund innan mammsen kommer. I högtalarna spelas "Sen en tid tillbaka" - Melissa Horn. Gillar vad jag hör, skarpt. Tänker på folk jag inte brukar tänka på, som han som bloggade så bra. Nu minns jag knappt hans namn. Men han tog fina bilder på gamla cycklande gubbar. Har kommit på mig själv attackerat Niclas kanske lite mycket med mina romantiska, poetiska kärleksförklaringar. Stackars grabb, men inte kan väl jag rå för att han är så underbar. ♥

Skratt. Tårar. Kärlek. Död. Liv.

J.Johnsson

I din hand.

Och jag vet att jag egentligen inte klarar av sådant. Jag visste redan innan att tårarna skulle komma. Antar att det bara är sådan jag är. Musiken gjorde väl mycket också.




My life is in your hand. Carry me so I can carry other people.
J.Johnsson

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0